Nu har alltså jag och min kompis
börjat träna inför den stora utmaningen att gå hela Caminon del till Santiago
del Compostela, dvs 88 mil. Men vi kommer nog att åka med ett bolag som kör vårt
bagage och så bor vi på hotell i 36 nätter istället för härbärge eller
vandrarhem. Jag känner liksom inte för att dela sovsal med hur många andra som
helst. Det kommer nog att vara några som tycker att vi inte är riktiga
pilgrimer, men dom om det. Jag ser iallafall framemot det.
Nå, tillbaka till verkligheten
här i Östergötland vi tänkte gå några mil på heliga Birgittaleden.Böcker
införskaffades, det vill säga min kompis gjorde det, hon kollade kartor,
delsträcker, ja allt som hör till en vandring. Jag jobbade som vanligt och hade
inte tid med förberedelser, jag tänkte så här det är bara att kasta sig med på
detta äventyret. Men vi tänkte lite utanför Pilgrimsramen då vi bokade
övernattning med spa och tre rätters middag på Klosterhotellet i Vadstena, våra
respektive skulle nämligen ansluta där senare. Man kan ju inte börja att leva
som pilgrim bara så där, lite komfort måste till. Vi startade med att gå en bit av helige
Birgittaleden, som sträcker sig från Söderköping och till och runt Vadstena
området. Min kära make skjutsade oss till Västra Stenby och därifrån skulle det
enligt google map vara ca 2,3 mil och ta 3–4 timmar att gå till Vadstena.
Jag
hade letat fram mina gamla stavar som skulle kunde underlätta vandringen, ja
det gjorde dom nog men jag har fått fruktansvärd träningsvärk i lårmusklerna ☹ och
blåsor på tummarna, komihåg köp handskar till nästa vandring. Vi tyckte dock
att de 5 km till Hagabyhöga verkade så lång, varje gång vi passerade skylten efter
2 km, så stod det fortfarande 3 km vid ett flertal tillfällen. Vi började
svettas lite och undrade hur skall detta gå, kommer vi fram i tid till middagen
på kvällen, måste vi ringa maken som kommer och hämtar oss med bilen.
Diskussionen kring dessa frågor pågick till vi plötslig såg Hagabyhöga kyrka
och då skulle vi enlig min stegräknare Garmin ha gått ca 5 km och vi beslöt att
ta en fika och andra nödvändigheters paus och smaka på våra medbragta
äggmackor. Vi slog oss ned i gräset vid kyrkogårdsmuren. Min vandrarkompis
läste ur pilgrimsboken att heliga Birgitta hade upplevd ett mirakel just vid
Hagebyhöga kyrka. Hur man skall definiera ett mirakel i dag får någon annan förklara,
men jag tror nog ändå att det är den som upplever själva miraklet som kan
förklara eller definiera att för just mig var det ett mirakel.
Jag får ofta, dvs nästa alltid
kramp under fötterna när jag är ute och vandrar oansett om skorna är gamla
eller nya ibland varar krampen bara 30
minuter men oftast 1 timme eller mera. Det
är ganska jobbigt och det gör verkligen ont, jag brukar bita ihop och gå
vidare. Denna gång hade jag också räknat med att den första timmen skulle vara
kämpig. Javisst började jag känna av krampen när vi närmade oss Hagabyhöga, men
väl där och efter pausen vid kyrkomuren försvann all kramp och jag kände inget den
resterande del av turen. Då skojade vi och sa att ett mirakel hade skedd, ja
vem vet det kanske hade det. Vi hade alltså enligt alla våra informationskällor
gått 5km då skulle vi alltså ha ca 15 km kvar att gå. Vi blev ju aning
förbryllat och förvånat när vi kom nerför backen vid Hagabyhöga, helt apropå
såg vi ett ställe som båda var café och sålde trädgårdsgrejer, vi hade ju
kunnat stannat där och fikat, men är man på pilgrimsvandring så är man, vi hade
mycket bättre utsikt på höjden där vi satt. Nåja, vi hade väl bara gått 1 km så skymtade vi Vätterviksbadet
till högre om oss och det ligger väl vara 2 km från Vadstena, vi kunde också se
tornet på slottet och klosterkyrkan. Nu stannade vi verkligen upp och undrade
om ett nytt mirakel hade skedd så att allt avstånd hade krympt. En aning
besviken blev vi också trots fint väder, vackra rapsfält och cyklister i fläng
som tränade för Vätternrundan de hejade faktisk på oss också, vi hade räknat
med att gå 2,3 mil.
Den troliga förklaringen är väl att google map var
felinformerat om avstånd på Östgötaslätten. Nästa gång tar vi med oss en gammal
hederlig karta i pappersformat där vi kan mäta avstånd.
Nästa paus tog vi på piren i Vadstena
vid Vättern. Sen blev det Spa och en trerätters middag på Munkklostret, vid
dagens slut hade vi hade vi enligt våra elektroniska hjälpmedel och internet
gått ca 1.7 mil vi får vara nöjd ändå.
Jag läser fortfarande denna bok
jag började med 2015, blir kanske klar innan 2020 innan vi startar vår vandring.
Jag vet inte vilken mat som är best att servera
för pilgrimer eller andra vandrare, men en kycklinggryta är alltid gott. Om denna
gryta görs i Provence har jag ingen aning om, men smakerna är nog lite provensalska,
och den är lätt att laga och god att äta. Vad mer kan man begära 😊.
Provensalsk kycklinggryta (4 portioner).
1 hel kyckling (1-1,5 kg)
1-2 auberginer
3 msk olivolja eller smör/margarin
1-2 tsk salt
Peppar
2 krossad vitlöksklyfta
1-2 dl torrt vitt vin
1-2 msk vetemjöl
1 burk hela tomater
Hackad persilja
Dela kycklingen i 6-8 bitar, skölj och torka dem
väl.
Skölj och skiva auberginen, lägg skivorna på en
skärbräda och strö en del av saltet över.
Varm en stekpanna med olja eller smör på medelvärme.
Bryn kycklingdelarna så de får en vacker färg. Lägg över dem i en gryta, salta,
krydda med peppar och den krossade vitlöken ( annan krydda ??) om ni vill.
Bräsera under lock i ca 20 minuter.
Skölj under tiden hastigt av auberginskivorna med kallt vatten. Vänd dem i
vetemjöl och bryn dem i stekpannan i resten av matfettet.
Ta upp tomaterna ut burken och dela dom i halvor,
varva med auberginskivorna ovanpå kycklingbitarna, häll över spadet från
tomatburken, koka och bräsera i ytterligare 10 minuter. Skaka gryta så det inte
bränner vid. Koka utan lock de sista minuterna. Om såsen är tunn, ha i lite
maizena. Smaka av, strö över persilja
och servera med bröd, pasta, ris eller potatis. Ugnsbakad potatis är väldig
gott till.
