Herr Excel och andra frustationer

Jag är mycket upprörd över Herr Excels beteende. Jag har då aldrig skrutit med mitt enorma tekniska kunnande (som verkligen är obefintligt), men att hantera Excel i min dator borde väl även jag klara av (det har jag faktisk gjort tidigare, så det så). Nu var det så att jag skulle beräkna nmol/l till pg/mg (nanomol/pikogram/milligram) på våra labbprover. Glad i hågen började jag med nya excelfilen som jag mottagit och tänkte detta skall väl ändå gå som en dans. Det var bara 97 analyser som skulle beräknas, tidsåtgång 10 minuter med att identifiera prover samt vikter. Till saken hör också att jag hade planerat att göra mycket den dagen, verkligen få undan saker och ting innan terminstart vecka 4. I de andra filerna jag fått är formeln för beräkningen med, det är bara och kopiera och kontrollräkna ibland. Nå, jag började, jag provade, jag svettades, jag blev arg (tur att båda grannrummen var tomma den dagen) mitt häftiga temperament svallade och jag kom ingen väg, men skam den som ger sig. Jag provade med alla möjliga kombinationer till formeln och trodde nu måste det väl lyckas. Men Herr Excel var kallsinnigt och bara svarade -”förtydliga frågan”, tillslut hade jag inga flera kombinationer att förtydliga med så jag började så smått räkna manuellt med min trofasta miniräknare som jag haft i snart 30 år, fungerar jättebra.  Men jag hade inte helt förlåtit Herr Excel, så jag frågade om hjälp och personen ifråga är statistiker och jag tänkte skadeglatt, nu övervinner vi dig………din……. Måste bara erkänna att Herr Excel är överlägensen oss båda och med en så där ”von oben”-attityd fortsatte att svara –”förtydliga er fråga”, suck han vann, vi löste inte problemet. Jag räknade alla värden manuellt, det blev inget med de andra aktiviteterna den dagen.

Jag gick på vattengympa sen för att få ut all min frustration och middag på krogen med en kollega, det slutade trevligt i alla fall.

Hur kommer det att gå med formeln sen tror ni? Den kommer jag att få lära från en som verkligen kan det vid ett senare tillfälle och då Herr Excel, då kan du ha det så gott.

Vi har också köpt in en ny mackapär till labbet, den heter nog inte det, men vi kallar den mackapär, det är helt ny utrustning att frysa och mosa sönder våra hårprov. Då jag började med att göra dessa analyser fick jag gå genom många av sjukhusets kulvertsystem för att fylla på min 5 liters tank med flytande kväve, den blev båda kall och tung innan jag var tillbaka, en klar frustation, en gång tyckte transportkillarna synd om mig och jag fick åka med dem genom många och långa kulvertar innan jag var tillbaka på labbet. Så köptes det in en 25-literstank, då beställde vi och transportavdelningen eller vad de nu heter hämtade och lämnade, men man måste hälla över flytande kväve till vår lilla hink innan man kunde frysa proven. Vår gamla utrustning.

 

Jag klarar faktisk inte att ta en 25-liters tank själv och hälla över på ett säkert sätt. Ofta fick jag ringa efter maken så han kunde hjälpa till, man blev beroende av andra, frusterande. Den nya mackapären är nog underbar, vi beställer bara 50 liter kväve och sätter igång.. Hm..enkelt trodde ni, min medarbetare och jag lusläste alla instruktioner för denna saken (jag hatar läsa instruktioner, det är väl därför jag inte förstår mig på tekniska vidunder). Vi gjorde allt rätt, trodde vi, men förstod inte hur trycket byggs upp utan att vi hade öppnat ventilen, det stod i klartext, stäng ventilen när trycket kommer till röda strecket. Vi hade ju aldrig öppnat den?? Där stod vi och vågade inget, kliade oss i huvudet gjorde vi också. Vi fick bita i det sura äpplet och hämta experthjälp, som heller inte kunde förklara detta med trycket (då kände vi oss inte så dumma som vi gjort innan) men vi hade inte tänkt på att öppna den andra ventilen så flödet av kväve kunde nå maskinen som frysar och krossar håren. Då blev vi en aning, i alla fall jag, röd i ansiktet, det borde vi ju ha tänkt på. Nu tänker vi, maskinen, pyser, pustar och avger kväveånga så det står härligt till. Håren krossas också.

Det är också frusterande när man för första gång i sitt liv skall rida kamel och den inte vill röra sig, än mindre springa i fatt i de andra. Detta hände under mitt besök i Indien på 1980-talet när vi var på kamelsafari i Tharöknen, i delstaden Rajahstan. Som för övrigt var en underbar upplevelse, vi övernattade under stjärnhimlen.

Nåväl, kamelen vi fick tilldelat tog nog hela safarin med väldig roat överseende, tokiga turister som nu skall se och göra allt möjligt. De andra kamelerna galopperade ibland, vår bara lunka så, ja ja jag skall väl gå lite nu då, när ni insisterar på det. Till slut blev min kompis och jag trötta på att alltid vara sist i mål, så vi kom på en strategi vi sjunger norska julsånger och psalmer medan vi rider, som sagt och gjort, om det var min dåliga falska sångröst eller själva innehållet och språket som gjorde det vet vi inget om men kamelen galopperade i väg och vi blev ganska så torra i munnen av all sjungande i öknen. Så om ni inte får fart på kamelen sjung. När jag var i Indien blev jag nästan vegetarian, tror jag åt kött eller fisk bara en eller två gånger under min 2 månaders långa vistelse där.

Dagens recept är stekt torskrygg med bacon (4 personer).

600 gr torsk filè

Salt

Vitpeppar

2 msk smör

140 gr bacon

200 champinjoner

1 msk smör

1 röd lök salt och peppar

Persilja

2-3 msk Balsamvinäger.

Salta torskfilén med salt och låt rimma i ca 10 minuter. Strö på vitpeppar, stek fiskfiléerna i smör i en stekpanna, ca 3-4 minuter på varje sida.

Stek bacon, champinjoner med lite smör i en het stekpanna, tillsätt strimlat rödlök och balsamvinäger. Smaka av med salt och peppar. Vänd ner hackat persilja.

Servera gärna med potatispure eller rotmos.

 

Min pappa och blötkake

Min pappa gick bort alltför tidigt, han blev bara 75 år, men han hann att fylla det och fira 50 års bröllopsdag med min mamma. Han föddes 17 maj, Norges nationaldag (för er som inte vet det). Det blev alltid lite festligare just den dagen, vi barn hade våra aktiviter som hör till 17 maj, men det var också kaffe och gärna då blötkake hemma och grannar som kom inom för att fira honom. Min pappa dog 18 juni samma år som han fyllde 75, sjukdomen som tog hans liv var den hemska KOL, som orsakade hjärtsvikt. Men han hade också haft en 23 års överlevnad av sin cancer, tror det var tidig upptäckt som räddade honom den gången. Jag var med båda gångarna han fick sin diagnos, minns som om det var igår. Jag var hemma en period just 1986, det var innan jag flyttade till Sverige, det kom ett brev från universitetsjukhuset i Tromsö, vi öppnade den, min pappa var inte hemma. Minns att min mamma provade att hitta ett fint sätt att berätta det för honom sen, jag gick ut när hon gjorde det. Min faster och flera släktningar kom och hälsade på. Alla trodde visst att han skulle dö där och då. Han opererades och levde i 23 år till. Andra gången var 2006 , mina föräldrar hälsade på hos oss och vi tog med honom till en läkare som konstaterade KOL, det kändes tungt, han levde 3 år till efter det. Men börjar man röka i väldig tidligt ålder, tror han var under 10 år när han började, är risken stor att man drabbas av olika sjukdomar till slut. Tror nog att han kunde ha haft flera goda år kvar om han inte rökt eller åtminstone slutat tidigare.

Jag har alltid tyckt att min pappa som ung hade en viss likhet med denna bild av James Dean, men jag hittar inte just det kortet där man kan se likheten, men kolla själv och se om jag har rätt.

Min pappa, han hette Arne förresten, var bara 6 år då andra världskriget bröt ut, men det hindrade inte honom och hans kompisar att vara aktiva ”motståndsungar”, även om de inte alltid förstod konsekvenserna av vad de gjorde. En historia som berättades ofta var när min pappa och några av hans kompisar sprängde en tysk mina eller något likande som de hade hittat. Det kunde ha slutat med katastrof, men de överlevde, pappa fick två järnsplinter i kroppen, en i armen och en i hjärtregionen som han fick leva med resten av livet, de kapslades in såsmåningom. Hans röntgenbilder visade var de låg och alla inom sjukvården var fruktansvärt nyfikna och undrade vad han hade gjort. Det var ju klart inte lika roligt när min pappa blev hämtad till förhör av tyska soldater sen, då fick han gå med dem att peka ut alla ställen där de hade hittat sprängmedel. Denna gropen i skogen var det de sprängde bort, gropen finns ännu kvar.

Som en del av slutet på andra världskriget, så brändes nästan alla hus och andra byggningar i Finnmark och halva Nord Troms som är de två nordligaste fylken (län) i Norge och befolkningen evakuerades. Pappas familj stannade till i Tromsö innan de fick åka längre söderut, just när de allierade bombade det tyska slagskeppet Tirpitz som låg utför Tromsö. De blev självklart tillsagda att söka skydd i skyddsrum, men min pappa med spring i benen tyckte inte det var kul att vara i något skyddsrum, det var mycket mera spännande att kolla på när flyget släppte bomber, så han var vittne till en historisk händelse under kriget. Jag kan berätta hur många historier som helst, men då kommer man ju aldrig vidare. Min pappa brukade kalla dessa berättelser för ”krigets dagar”.

Han fick tidigt lära sig att arbeta och det var tungt kroppsarbete som skulle utföras, utbildning var det inte snack om, bara vanlig folkskola, han utryckte ibland en viss bitterhet över att han aldrig fick chansen att utbilda sig. Han kände sig nog stolt över att alla hans barn har gått vidare och utbildat sig inom olika områden. Han däremot fick tidlig åka ut på jobb och sen skicka pengar hem till sina föräldrar. Han har varit med på Lofoten/Finnmark på fiske, i byggnadsbranschen, jakt, vägarbete, kock, jobbat för Norges geologiska undersökningar.

 

Jag minns att under mina första år var han nästan aldrig hemma och när han kom hade han skägg och jag blev jätterädd för jag kände inte igen honom. Vi var sex barn som skulle försörjas, så han fick ta de jobb som fanns. Vi bodde i en villa, vi hade alltid mat på bordet och kläder. Då förstod vi nog inte vad våra föräldrar fick offra för att vi skulle ha det bra, all heder åt vår mamma och pappa, vi är mycket tacksamma mot er. Då min lillasyster föddes fick min pappa jobb som vaktmästare på skolan och slapp då att pendla och resa så mycket.

Friluftsliv var a och o för min far, och vi lärde oss snabbt att klara oss ute i naturen, men när de yngsta var stora nog var vi två äldsta tonåringar och började få andra intressen.

Men det hände att vi åkte med på turer ibland speciellt när vi kunde åka med båt uppåt älven i det som idag är Nordreisa nationalpark.

Mitt häftiga temperment har jag nog ärvd från min far J inte så mycket mer att säga om det. Intresse för att vistas ute i naturen har jag dock fortsatt, nästan oansett väder och vind. Där jag bor nu är naturen av en mildare art, inga höga fjäll och långa fjordar, men här finns utmaningar att ta sig an. Till sommaren skall min make och jag lära oss paddla kanot, det finns massor av sjöar runt omkring här. Min pappa var ute i naturen in i det sista.

 

 

Min far var också en duktig snickare, verkligen finsnickare av tex klockor med utskärningar, han gjorde nog en klocka till varje oss barn och andra fina ting.

Han var också rak på sak, inte gå som katten runt gröten, det har jag nog också ärvt från honom, vara rak, säg vad du tycker men inte i syftet att såra någon. Det praktiska har jag dock inte ärvt, jag tänker praktiskt, men är mycket opraktiskt gällande maskiner, som tex dammsugaren vet knappast hur den fungerar, kaffebryggaren, jättepinsamt när jag hade mina studenter hemma och vi skulle fika, jag fixade liksom inte att få igång det eländet utan hjälp. 

Jag kunde skriva en hel bok om mina föräldrar, det har jag inte tänkt göra nu, bara en pytteliten sammanfattning av min pappas liv, som skulle ha fyllt 84 år 17 mai i år om han fått leva.

Min mor lever fortfarande. Jag är väldig glad att min bror Kjell var på besök hos oss när dödsbudet kom, 2009, sista gången jag såg min far var i slutet av juli 2008, när vi var på besök i Nordnorge. Sista gången jag pratade med honom i telefon var 17 maj 2009, när han fyllde 75. Han ville inte ha så stor uppvaktning, men jag vet att han väntade på att jag skulle ringe. Jag hade egentlig tänkt åka upp i juni till min systersons konfirmation det året, men det kom så mycket annat emellan. Jag och mina syskon är tacksam för de åren han levde och jag var hemma ganska så ofta och mina föräldrar vistas hos oss med jämna mellanrum. Detta var nog en av de sista korten som togs av min pappa.

Blötkake, för er som inte vet är det gräddtårta, min pappa var väldig förtjust i just blötkake, den heter så för att sockerkaksbottnen dynkas, då gärna med mjölk och konjak, tårtan får  en mjuk och blöt konsistens. Minns en gång min far var på besök hos oss och tydligen fick han väldig lust på blötkake och sa till mig att ”ho Svanhild” var mycket duktig att baka blötkake. Jag tänkte att jag minsann skall visa att det är jag också, som sagt så gjort blötkake blev det och den blev god. Jag bakar inte gräddtårta så ofta, då jag inte tål grädde, jag äter det men får ont i magen. Nu inför julen  när min bror Ole och hans dotter Hilde kom på besök kände jag att en blötkake vore på sin plats, tror den blev god, även om jag inte fick använde min favorit kake fyll som är katrinplommonkompott med vispad grädde. Idag blir det bara recept på blötkake, även om min pappa verkligen gillade fisk, undrar jag om han skulle ha tyckt om dagens rätt hos oss. Torskrygg (det gillade han) med bacon (det också) och champinjoner (definitivt inte), det receptet kommer sen.

 

Blötkake

Tårtbotten:

5 ägg

1,6 dl socker

2 dl vetemjöl

1 msk potatismjöl

1 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker vitt och tjockt. Sikt mjöl, potatismjöl och bakpulver och vänd det försiktig i äggblandingen. Smör en tårtform med avtagbar botten (24 cm i diameter) i botten men ej längs kanten.  Grädda tårtbotten i 175 grader i ca 35 minuter. Låt svalna i formen.

Kok en kompott av katrinplommon och lite socker och vatten. Låt kallna, blanda sedan med vispad grädde. Såklart kan man ha det man vill i kakan, jag föredrar detta fyll. Det gjorde min pappa också.

Dela tårtbotten i två, dynka med mjölk och konjak (det går åt ca 3dl )det viktigiste är att dynka den.

Ha på fyll i mellan bottnarna och pynta med vispad grädda, bär , frukt vad ni nu har hemma.